Tillbaka till verkligheten

Semestern är slut, och det med besked! 

För mig var det inte bara semestern som tog slut, utan även tiden hemma med liten prins. Efter snart två år hemma är jag tillbaka ute i arbetslivet, om än bara på halvtid.

Ju längre sommaren framskred, desto fler vemodiga, ledsna känslor fick jag.

Jag, som skulle vara hemma en evighet med vårt lilla mirakel...

Jag, som verkligen skulle ta hand om mitt (vårt!) barn på heltid...

Jag, som bara skulle vara mamma, och det till hundra procent...!

Sen blir det inte alltid som man tänkt sig; 

efter tre samtal från jobbet, där de frågade, frågade och frågade, om jag inte kan komma i jobb, efter massor av grubblerier, funderingar hit och dit, diskussioner och tårar, tog jag jobbet jag erbjöds, och älskade sonen får istället för att vara hemma med mamma på dagarna, turas om med att tillbringa tiden med både mamma och pappa!

Med mina korta halva dagar, passar det bra att vi jobbar turvis, så då jag är på jobb är maken hemma, och vice versa.

Sen blir det några timmar över också varje dag så vi hinner träffas hela familjen, vilket ju är välbehövligt!

Just nu försöker jag komma in i rollen som arbetande mamma, vilket faktiskt innebär en del omställningar, främst då på det mentala planet!

Borta är tiden när vi kunde ta dagen som den kom, nu går vi mer efter klockan, och samma spontanitet vad gäller resa bort-stanna hemma finns inte.

Men... Vartefter veckorna går ska vi säkert hitta in i livsrytmen igen och få ordning på tillvaron :)

Tills dess tar vi vara på höstdagarna och samlar kraft i naturen inför vintern!