fredag 27 mars 2015

Nyttigt godis och vackra mönster




Sällan är jag på loppis numera, tiden räcker helt enkelt inte till, men jag gick snabbt igenom ett häromveckan när jag var till stan.
 Oftast när jag hittar något jag vill ha tänker jag automatiskt efter om det är ett behov eller begär, och för det mesta är det ju ett begär, och då får saken ifråga lämna kvar i affären.
Denna gång när begäret infann sig så bejakade jag det. Jag har ju en förkärlek för blåvitt porslin, och denna assiett för ynka euron ville jag inte lämna kvar. Fatet gav mig tankar och drömmar om tebjudning i syrénbersån och en härligt hembakad torrkaka uppdukad på fatet...
Sen att vi varken har tebjudning särskilt ofta eller ens en berså är ju en annan sak... Drömma kostar i alla fall ingenting!

För snåltanden gjorde jag sen dessa hälso-kokosbollar. Innehåller inget socker, men smakar riktigt gott t.o.m. för en sockerberoende typ som jag!

(Nyttigare) Chokladbollar

200 g kärnfria torkade dadlar
100 g skållad riven/malen sötmandel
3/4 dl riven kokos
1½ msk kokosolja
2 msk kakao
½ krm salt
1½ msk starkt kaffe

Mixa dalarna och blanda ihop allt. Gör bollar och rulla i kokosflingor.
Sätt dig ner med en god bok eller bra film och njut!

måndag 23 mars 2015

Hjärtans allra käraste barn

   


   



Till slut fick vi firat vår 1-åring, med tårta (som inte fastnade på bild), ballonger, blommor och paket.
1-åringen själv var lyckligt ovetandes om varför hemmet plötsligt var smockfullt av släktingar, och paketen fick storebror öppna - bättre än så blir det väl inte!

Vårt lilla underverk ♥

Han som var så liten, så liten, och nu är han redan ett år och ingen baby alls längre, även om han nog minsann hålls som bebis här hemma... Tiden går för snabbt, och jag vill bara bromsa, bromsa.
Han är en solstråle med rejält humör och temperament, och oj som han förgyller våra liv!

Avslutningsvis dikten som vi valde till sonens doptavla, dikten som det rabblas strofer ur här hemma många gånger i veckan.
Jag var alldeles nyförlöst när dikten dök upp i dagstidningen, och mina tårar bara strömmade ner för kinderna på mig: -det kunde ha varit mina egna ord! Barnet (och barnen) som vi väntat på och längtat efter så länge, tänk att de kom till slut!

Är det du, är det du allra käraste barn
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist,
det vågade jag väl knappast tro
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett tag?
Jag vill känna att du är mig nära,
jag vill höra ditt andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt,
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn,
så väl att du kom ändå!

Harriet Löwenhjelm

fredag 20 mars 2015

Partiell solförmörkelse






Solen skiner som den gjort i flera dagar nu. Härligt och skönt!
Idag skuggades den dock av månen ett par timmar, och gav ifrån sig ett intressant sken. Det var soligt, men ändå ett konstigt ljus över världen.
Passade på att knäppa några bilder genom ett sotat glas som morfar varit hit med i morse.
Intressant var det att följa med hur månen skuggade solen på olika ställen vartefter jorden snurrade!

Livet här hemma är segt, åtta veckor av sjuka barn och mängder av sömnbrist tog till slut ut sin rätt hos mor i huset, och tröttnaden har varit större än normalt.
Får hoppas att solen och våren kommer med mer kraft!