Nyttigt godis och vackra mönster

Sällan är jag på loppis numera, tiden räcker helt enkelt inte till, men jag gick snabbt igenom ett häromveckan när jag var till stan.
 Oftast när jag hittar något jag vill ha tänker jag automatiskt efter om det är ett behov eller begär, och för det mesta är det ju ett begär, och då får saken ifråga lämna kvar i affären.

Denna gång när begäret infann sig så bejakade jag det. Jag har ju en förkärlek för blåvitt porslin, och denna assiett för ynka euron ville jag inte lämna kvar. Fatet gav mig tankar och drömmar om tebjudning i syrénbersån och en härligt hembakad torrkaka uppdukad på fatet...

Sen att vi varken har tebjudning särskilt ofta eller ens en berså är ju en annan sak... Drömma kostar i alla fall ingenting!

För snåltanden gjorde jag sen dessa hälso-kokosbollar. Innehåller inget socker, men smakar riktigt gott t.o.m. för en sockerberoende typ som jag!

(Nyttigare) Chokladbollar

200 g kärnfria torkade dadlar

100 g skållad riven/malen sötmandel

3/4 dl riven kokos

1½ msk kokosolja

2 msk kakao

½ krm salt

1½ msk starkt kaffe

Mixa dalarna och blanda ihop allt. Gör bollar och rulla i kokosflingor.
Sätt dig ner med en god bok eller bra film och njut!

Serveringsfat på hög

 Porslin är något jag verkligen tycker om, och särskilt gammalt sådant. Förutom skålar, kannor och självklarheter som tallrikar och sånt, har jag en lagom hög med uppläggningsfat. Två stycken är loppisfyndade, de tre andra arvegods.

 Det djupa blåvita Arabia-fatet är perfekt för kokosbollar, det stora vita används varje jul som serveringsfat för kalkonen, och de övriga används till allt möjligt som serveras på kalas, kaffebjudning eller varför inte bara en vanlig vardag!

Att gammalt porslin många gånger har sina skavanker är bara charmigt; det vittnar om att de har en historia, och ju längre jag lever, desto mer uppskattar jag just sådana saker!

Mormor fällde säkert en tår eller två när hennes vackra fat fick ett djupt hack i sidan, men fatet fortsatte att användas och idag, när fatet är mitt, kan jag tycka att hacket nästan är vackert, för det får mig att tänka på mormor ännu mer!

Jag var bara sju år när hon gick bort, men de få minnen jag har av henne gör mig varm om hjärtat.

 ♥