Hjärtans allra käraste barn

   

   

Till slut fick vi firat vår 1-åring, med tårta (som inte fastnade på bild), ballonger, blommor och paket.

1-åringen själv var lyckligt ovetandes om varför hemmet plötsligt var smockfullt av släktingar, och paketen fick storebror öppna - bättre än så blir det väl inte!

Vårt lilla underverk ♥

Han som var så liten, så liten, och nu är han redan ett år och ingen baby alls längre, även om han nog minsann hålls som bebis här hemma... Tiden går för snabbt, och jag vill bara bromsa, bromsa.

Han är en solstråle med rejält humör och temperament, och oj som han förgyller våra liv!

Avslutningsvis dikten som vi valde till sonens doptavla, dikten som det rabblas strofer ur här hemma många gånger i veckan.

Jag var alldeles nyförlöst när dikten dök upp i dagstidningen, och mina tårar bara strömmade ner för kinderna på mig: -det kunde ha varit mina egna ord! Barnet (och barnen) som vi väntat på och längtat efter så länge, tänk att de kom till slut!

Är det du, är det du allra käraste barn

som har kommit till sist ändå.

Om du kunde begripa vad jag längtat,

men det kan du visst aldrig förstå.

Tänk att du skulle komma till sist,

det vågade jag väl knappast tro

fast det var då min enda beständiga dröm,

som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.

Får jag krama dig sakta ett tag?

Jag vill känna att du är mig nära,

jag vill höra ditt andetag.

Tänk, vad allting konstigt och krångligt,

med ens blivit lätt att förstå.

Hjärtans allra käraste barn,

så väl att du kom ändå!

Harriet Löwenhjelm

4-års kalas

Igår firade vi vår 4-åring hela dagen lång! Bordet var dukat med alla möjliga onyttigheter, men så hade vi också lite i saltväg som inte hann med på bild; bl.a. dippade ekologiska morötter, hur smaskens som helst, och jag gjorde mer och mer och mer under kalasets gång då de verkligen var populära!

Godistårta hade sonen beställt, så godistårta blev det. Färgrikt i alla fall!

Jaa, fyra år sedan vi blev föräldrar efter år av väntan. Jag minns exakt de där timmarna under förlossningen, timmar då jag stundvis ville dö, men ändå upplevde allt som så otroligt häftigt och underbart mäktigt! Känslan efteråt var att det här vill jag vara med om igen! Och sen, att få hem det lilla knytet jag burit på i nio månader, vilken lycka och glädje!

Idag har vi en viljestark och energisk kille som hanterar såg och hammare som värsta byggaren, som klättrar överallt, som precis som sin pappa älskar allt med motorer; snöskotrar, bilar och motorcyklar, och som mamma njuter av att få krypa upp i soffan med en god bok.

Grattis älskade barn, jag är så glad att du finns!

3 år av kärlek ♥

I dagarna tre har vi kalasat och firat vår 3-åring. Ett litet specialkalas för de magsjuka kusinerna återstår ännu, men det tar vi när de blir friska!

Ibland känns det som att dessa tre år gått så ofattbart snabbt, och jag kan ibland fortfarande inte riktigt förstå att vi faktiskt har ett eget barn. Andra dagar känns det så självklart, som om han alltid varit en del av vår familj, denna viljestarka och envisa men samtidigt genomgoa lilla trollunge.

Är så tacksam för att han kom till oss till slut ♥