tisdag 19 februari 2008

Löljigt eller bara mänskligt?

Ännu för mindre än ett år sedan förstod jag mig inte alls på folk som hade katter, hur kan man tycka om en katt?!
Att man sörjer ett husdjur förstod jag mig inte heller på, förrän för några månader sedan. Innan dess hade jag bara tyckt att folk som ens bryr sig när ett djur har dött är enbart löjliga!

Oj, så fel jag hade!

I juli ifjol berättade jag om min nya kärlek. Aldrig förut hade jag tyckt så mycket om en liten kattunge...

Maken och jag valde att strunta i min allergi, och i augusti flyttade vår lilla skatt Diesel hem till oss.
Hon blev som det barn vi inte har, hon fick följa med oss vart vi än for, och hon blev helt enkelt vår lilla älskling, en liten ekorre med den stora angora-svansen alltid upp mot huvudet.

Diesels bror flyttade hem till mina föräldrar, och när han blev påkörd innan jul var sorgen stor. Jag visste inte att man kunde känna så för en katt...

I lördags, 16.2, försvann vår lilla "bebis", och först igår, två dygn senare, hittade vi henne... Hon låg i diket i en snödriva, och var så söt, och pälsen fortfarande så mjuk, men livet hade lämnat henne.

Vi begravde henne vid vår tomt, och vår saknad är större än jag/vi någonsin trott var möjligt.
Ingen som springer in i sovrummet när väckarklockan ringer, ingen som sitter i badrummet när man duschar, och ingen som möter en när man kommer hem från jobbet...

Det är tomt helt enkelt!

Med detta vill jag säga, att just nu bryr jag mig inte överhuvudtaget om inredning, men vad morgondagen gäller vet jag inget. Kanske bloggar jag nästa gång om några dagar, kanske går det någon vecka innan nästa inlägg.

Hur som helst: Tack för att ni tittar in, välkommen åter, och sköt om er!

Kram!

44 kommentarer:

Anonym sa...

Beklagar det som hänt eran lilla älskling. Var tvungen att ta bort våran katt då min son blev allergisk och jisses vad tomt det blev. Det var de små sakerna som blev mest påtagliga. Som att hämta posten själv. Hugo (katten) gick alltid med fram och tillbaka.

Sköt om er
Kram Mettan

Anonym sa...

Vad hemskt! :/

Det är därför våra katter bara går ut i koppel eller med oss. De är glada ändå och man har hela tiden kontroll över de så att de inte blir överkörda/misshandlade/ihjälfrusna/uppätna o allt hemskt som kan hända. Önskar bara mer kunde göra så :(

DRÖMHUSET sa...

Åhh beklagar sorgen.... Förstår precis hur du tänker/känner då vi miste vår lilla birmabebis (5mån)i somras. Kändes grymt orättvist....

Nu har vi skaffat en till katt som ger oss den glädjen, men saknaden kvarstår.

Ta hand om er!
Kram Sofie

Smått och gott hos Lina sa...

Åå jag beklagar verkligen sorgen. Vilken sötnos!
KRAMAR Lina

MiaMaria sa...

Men så vackert du har skrivit mitt i sorgen....man blir berörd.

Förstår din saknad....

HA´det så gott!
Miamaria

Ann-Sofie sa...

jag vet hur det känns..vår lilla kisse bill blev också påkörd strax efter nyår...
Så nu har vi bara bull kvar.. Jag förvånades oxå över vilken sorg man kan känna för en liten katt....

Kramar

Lotta sa...

Jag förstår precis hur du har det! Jag har haft katt i hela mitt liv, och blivit lika förtvivlad varje gång någon av dom har lämnat jordelivet.

Sänder massor av kramar!

Lotta

Julias vita drömmar sa...

:(

Beklagar er stora förlust och sorg.
Jag vet vad ni går igenom.

Många kramar!

matilda sa...

så sorgligt!
jag är, helt ärligt, inte någon stor djurvän, men förstår ändå tomheten som ett djur kan lämna efter sig och har varit med om det någongång i yngre år. det blir ju som en nära vän!
kramar!

Anonym sa...

Beklagar verkligen, förstår precis vad ni går igenom. Kram!
/Madelene

Inne o uteliv sa...

Det gör ont i mitt hjärta...har själv katt som varit borta i flera månader, men kom lyckligtvis hem igen. Jag vet hur mycket man kan älska en liten kisse.

Ta hand om dig.
KRAM!

Solsjö - Under en vind sa...

kLART ATT MAN FÄSTER SIG MER ÄN VAD MAN TROR I ETT LITET HUSDJUR!!! ER LILLE VÄN VAR DESSUTOM SÅÅÅÅ GULLIG OCH SÖT! FÖRSTÅR ATT DET ÄR ETT STORT TOMRUM!

VARMASTE TANKAR OCH STYRKEKRAMAR!

Flickan på landet sa...

Åhh vad det skär i hjärtat att läsa vad ni drabbats av :-( Är själv en stor kattvän som alltid haft katter runt mej och jag vet också hur det känns att mista en kär liten kattvän. Beklagar!!En katt är också ett viktigt liv som ger så mycket, mer än många kan förstå. Jag bävar redan för den dagen jag mister min katt. Usch så ledsamt att mista en familjemedlem!Många kramar till dej!!

sabina sa...

Va tråkigt! Kram

~~*Pennyshouse*~~ sa...

ååå näe...så sorgligt!

Visst är det mysigt med husdjur, fast det värsta är när de inte längre finns kvar i livet av olika anledningar...usch å fy...snyft.
Så söt hon var!

tänker på er!!
kram Pernilla

Elzie sa...

Jag förstår precis hur du känner dig. Hade en katt som blev överkörd på nyårsafton. Vi var inte hemma utan grannarna såg efter henne åt oss. Det var inte roligt att komma hem dan efter och få reda på att Snuttan inte fanns mer. Usch!
Kramar i massor, Elzie

Nettan sa...

Beklagar " sorgen "...våran första katt Findus försvann sommaren 2002 & sen dess har han varit borta.Men efter ett tag vågade vi skaffa en ny katt som kallas Gizmo & ser precis ut som eran...
Han är familjens kelgris & livet skulle va tomt utan honom...
Ha det gott, tänker på DIG ♥
Kram Nettan

Tegsta G�rd sa...

Jag förstår precis hur du menar! Ett husdjur är som en familjemedlem, klart man sörjer! Jag vågar inte ens tänka på den dag när jag inte har F.J mera... Kram

Ann-Sofie sa...

Jag hoppas att det var ok att jag satte till dig som favorti oxå.

Grindelunda sa...

Tårarna kommer...åh, ljuvliga lilla tissetass.
Kramar från Gunilla

LOPPISLIV sa...

Ohh vad sorgligt...förstår om du tycker det är jobbigt just nu...älskar katter men är själv tyvärr allergisk...men hund tål jag och vår vovve kan jag inte tänka mig vara utan...men jag har haft hund innan också som gått bort och det är lika jobbigt varje gång så jag förstår din sorg...Kram Paula

Anonym sa...

Så tråkigt...man fäster sig så vid djur..
Kramar

Anonym sa...

Men fy vad hemskt att läsa - det gör verkligen ont att mista en kär vän...

n o r d i n g å r d e n sa...

Beklagar din lille söte väns bortgång.Det är det som är den stora nackdelen med våra fyrbenta familjemedlemmar, de lever inte lika länge och sorgen är så stor när det händer dem ngt..men det kommer ljusare dagar. Jag vet. Vi kikar in på din blogg senare, så tat lugnt med den! Mari.

Kamomilla sa...

Ja du, man kan inte fatta hur fäst man blir vid dessa lurviga vänner. Vår katt är inte särskilt kelig, men ändå så skulle jag sakna henne massor om hon försvann.
Sitter här och läser ditt inlägg med tårar i ögonen och en stor klmp i halsen...

Hoppas smärtan snart ger plats för en mjuk saknad och ett varmt minne. Många varma kramar till dig.
Kamomilla

Lena sa...

Beklagar verkligen sorgen. En katt är som en skugga som följer en i smygg mest hela dagarna och det är klart att det blir tomt när den förvinner och dör. Livet är orättvist!

Pernilla sa...

Är faktiskt uppriktigt lessen för er skull.. Fast jag inte är en katt vän så kan jag förstå att han var kär hos er..

Tack annars för trevligt sällskap senast.. hoppas det blir repis..

Kram och ha en skön helg

Pernilla

Millas hem sa...

Blev så ledsen när jag läste ditt inlägg! Jag har varit i samma situation..det gör ont!
Kram Camilla

Marika sa...

Na, sa himla trakigt! En katt/hund ar ena riktiga personligheter och blir som riktiga familjemedlemmar. Det blir valdigt tomt utan dom. Jag forstar att du ar ledsen...
Hoppas bara han inte fick lida, stackarn...
//Marika

Anonym sa...

Jag lider med Er! Att kärlek till ett djur kan göra så ont! Jag har själv varit där. Fast jag var med när jag fick ta bort min ena katt. Fy vilken sorg jag hade. Men som sagt han hade fått epilepsi så jag valde att ta bort honom. Han var mattes katt.
Men att ryckas bort så som Era gjorde det är grymt.. Ta vara på de stunder i livet som har er kärt. Ta vara på de lyckliga ögonblick som Ni hade med er goa katt.
Må gott och ta vara på varandra!

Anonym sa...

sorgen efter ett älskat djur går inte att beskriva i ord.
det är ju inte bara att skaffa en ny katt , man måste komma över den värsta saknaden först.
hoppas att ni ändå så småningom kan skaffa en ny liten vän

Karin i Villa Grå sa...

Vännen, det är så sorgligt! Känner med dig, visst blir sorgen stor!

Sonens katt, en väldigt speciell hona med ekorrsvans och stor personlighet, blev påkörd när hennes ungar var bara 9 veckor. Hon hade alltid tytt sig till sonen, som om hon visste att det var han som ägde henne. Vi hittade henne utanför huset, på gräsmattan. Hon kunde inte använda benen och det var uppenbart att hennes ryggrad var bruten. Hon dog här inne och hade så ont på slutet. När sonen kom började hon ändå plötsligt att spinna och försökte stånga honom. Sedan fanns hon inte mer.

Två av hennes ungar bor kvar hos oss och hennes dotter tyr sig till sonen, precis som mamman gjorde. Men ingen katt kan ersätta Maggie, som hon hette. Nu ligger hon begravd i trädgården och varje kväll tänder sonen ett ljus, antingen i en lykta vid graven eller i ett fönster som vetter mot den, när vädret är för dåligt.

Sorgen efter "bara" en katt kan vara enorm.

Ta hand om dig!

Kram, Karin

Maria sa...

Tack, tack :-) Tycker inte själv han är rödhårig, kanske bilden ljuger lite...han har riktigt mörkt hår. Ivar har jag alltid tyckt är ett så vackert namn, hoppas ni också får en Ivar snart *smile*

Tråkigt med er katt, gick ju lika med vår så jag vet hur det känns....men vi väntar på en ny kissemiss som är leverans klar om några veckor!

Marie-Nostalgi och Romantik sa...

Neeeej så ledsamt! Förstår att du är jätteldesen...Er lilla katt var ju så jättesöt och verkade vara så go! Stackars Er!
Kram
marie

Brunkullan sa...

Å nej..inte lilla missen:(
Jag som grät mängder när vår lilla söta hamster dog för 1,5 år sedan får tårar i ögonen nu fast jag inte ens träffat lille Diesel.

Ta all tid i världen att sörja. Det blir ju en familjemedlem som vilken som helst.

Kram Susanne

Handplockat sa...

Kramen
verkligen
kramen

Sandkorn och sötvatten. sa...

Åh beklagar verkligen! När jag läste det du skrivit kände jag mig nästan hemsk för att min lilla kisse ligger bredvid och kurrar, bara tanken att mista henne gör ont i hela kroppen. Kan bara ana hur det känns för er.

Inte konstigt att man blir fäst vid de små liven, vem tycker det är kul att ligga i soffan hos en hela desperate housewifes eller ligga i handfatet och kurra när man durschar? De små älsklingarna förstås.

Anonym sa...

Hej, här var det fullt med folk,
kanske du hittar mej. Tiden går och jag blir bättre dag för dag. (Det var en gallstensoperation.)
Verkligen lessamt att förlora sitt husdjur.Vår fågel dog i fjol i luciatider,han blev gammal och sjuk och föll av pinnen, så nu har vi bara en nymfparakit.
Tiden läker såren, och en ny kisse kommer säkert till er.
Hur går sportlovet? Vi hörs.

~~*Pennyshouse*~~ sa...

Hej på dej!

Vill bara skicka en tanke till dig.
Tänkte på dig igår då våran kisse var borta.Men det var lilltösen som bäddat in henne i sin garderob.Hittade henne i morse.
Kram Pernilla

Beas sa...

Sov gott lilla kisse...

Jag beklagar verkligen och vet hur det känns att förlora en katt från en dag till en annan. :-(

Kram Bea

Anonym sa...

Ursäkta mitt språk men, fy fan så hemskt, skulle gråta blodet ur mig om nån av mina missar skulle gå bort.

Jag kan värkligen inte säga att jag vet hur det känns å hoppas inte jag får det heller, men jag ger mitt fulla stöd till er saknad och sorg. Och hoppas tiden läker era sår, även om man alltid kommer ängna en tanke åt disel då och då.

Jag förstår att en "ny", (urs hur hemskt det igentligen låter) misse inte kan ersätta disel, men jag själv skulle aldrig klara mig utan ett litet bustroll springandes längs golvet.

Mitt stöd till er.
//Tommy
Sambon till Sandkorn & Sötvatten.

Pernilla sa...

Hejsan

Hoppas du har det bra,, hur går det med virkandet? kanske vi får se nått alster i bloggen snart.

Kram på dig

Anonym sa...

Åh, så oerhört tråkigt för er!!!
Tänker på dig/er och skickar en värmande kram.
/Lallis

::fina:: sa...

Jag sitter här med tårar i ögonen och en klump i halsen och tittar på din underbara kisse och lider med dig över det som hände henne. Det blir så fruktansvärt tomt efter ett älskat djur. Massor med tröstkramar till dig!
~Josefine som hittade hit via Pennys House