Porslin är något jag verkligen tycker om, och särskilt gammalt sådant. Förutom skålar, kannor och självklarheter som tallrikar och sånt, har jag en lagom hög med uppläggningsfat. Två stycken är loppisfyndade, de tre andra arvegods.
Det djupa blåvita Arabia-fatet är perfekt för kokosbollar, det stora vita används varje jul som serveringsfat för kalkonen, och de övriga används till allt möjligt som serveras på kalas, kaffebjudning eller varför inte bara en vanlig vardag!
Att gammalt porslin många gånger har sina skavanker är bara charmigt; det vittnar om att de har en historia, och ju längre jag lever, desto mer uppskattar jag just sådana saker!
Mormor fällde säkert en tår eller två när hennes vackra fat fick ett djupt hack i sidan, men fatet fortsatte att användas och idag, när fatet är mitt, kan jag tycka att hacket nästan är vackert, för det får mig att tänka på mormor ännu mer!
Jag var bara sju år när hon gick bort, men de få minnen jag har av henne gör mig varm om hjärtat.
♥
